Komisk skräckfilm

I komisk skräckfilm är galghumor ett vanligt inslag. Medan komiska skräckfilmer ger publiken skrämselhicka erbjuder de också något som dramatiska skräckfilmer inte gör: ”Tillståndet att skratta åt sin rädsla, att vissla förbi den filmiska kyrkogården och känna sig trygg i vetskapen om att monstren inte kan ta dig”.

Under stumfilmens era kom källmaterialet till de tidiga komiska skräckfilmerna från scenföreställningar i stället för från litteratur. Ett exempel, The Ghost Breaker (1914), byggde på en pjäs från 1909, även om filmens skräckelement var mer intressanta för publiken än de komiska elementen. I USA efter första världskrigets trauma ville filmpubliken se skräck på filmduken, men med humor. Den ”banbrytande” komiska skräckfilmen var One Exciting Night (1922), skriven, regisserad och producerad av D. W. Griffith, som uppmärksammade genrens framgång på scenen och förutsåg en filmisk översättning. I filmen fanns komiska blackface-föreställningar, men Griffith inkluderade också bilder av en orkan för att skapa en kulminerande storm. Som ett tidigt experiment var de olika genrerna inte välbalanserade med skräck och komedi, och senare filmer förbättrade balansen och hade mer sofistikerade tillvägagångssätt. Charles Bramesco på Vulture.com identifierar Abbott and Costello Meet Frankenstein som den första kommersiellt framgångsrika komiska skräckfilmen. Dess framgång legitimerade genren och etablerade den som kommersiellt gångbar.

En del komiska skräckfilmer, som Scary Movie-serien eller A Haunted House, fungerar också som parodier på populära skräckfilmer.